

Urpremiär i Annedalskyrkan, Göteborg • Regi: Robert Pukitis
”Man ser dem ibland, om man bara skärper sinnet. De sitter på olika stolar. De är klädda i grått eller obestämda färger. De ler utan att röra munnen. Några har kommit gående, långt bortifrån, ovanpå vattenytan. En och annan flyger lugnt bort och kommer tillbaka. Om du vill. Det är de som har varit och kanske alltid kommer att finnas. Om du vill.”
Urpremiär på Musikens Hus, Göteborg • Regi: Robert Pukitis • Spelades i tre omgångar på Musikens Hus, Göteborg 2016-2017 samt turnerade till Stockholm 2018.
”Hjälp! Ett periskop river upp ett hål i övergångsstället vid Klostergången. Eller är det undergångsstället? En miljon ögon ser alla vilsna människor – var kommer de ifrån?Vi bor alla i en grå tvåa, men på Pennygången lyser drömmar gula under ytan. Alla har något att dölja, utom jag och en liten, liten apa. Umpa, umpa, goo goo goo joob!
I Slottskogen kör ett magiskt mysterietåg genom mörksvart nattljus. Små pingviner sjunger Hare Krishna för koltrasten med bruten vinge. Tvärs över universum flödar deras sång som ändlöst regn, ner i en pappersmugg.Här, där, överallt! Här får du sol!"
☼ ☼ ☼
Göteborg | Liverpool
Tiotal | sextiotal
Amanda | Beatles
Urpremiär på Folkteatern, Göteborg • Regi: Lars-Eric Brossner • Koreografi: Maud Karlsson • Spelades i tre omgångar på Folkteatern, Göteborg 2012-2013
Hunger tar avstamp i Haiti och den haitiska folkmusiken. Det är en föreställning om att ha och inte ha, och vad vi längtar efter allra mest. En föreställning om hur svårt det är att leva isolerad från omgivningens krav och omständigheter. Ensemblen bygger en berättelse om ”där borta” och ”här”, en berättelse om både det lilla och det stora - det stora i det lilla. En berättelse där varje insekt har en skugga; varje människa ett värde och en berättelse.Urpremiär på Artisten/HSM
En best of-föreställning som utspelade sig under en människas dag.Urpremiär på Artisten/HSM • Urpremiär i Masthuggskyrkan, Göteborg • Koreografi/Regi: Peter Svenzon
Cirklar var en föreställning om döden och livet och allt däremellan; en associativ resa kring förändring med Döden högst närvarande i rummet. Amanda samarbetade denna gång med koreografen Peter Svenzon och tillsammans tolkade de Requiemformen genom att skapa ett musikaliskt och sceniskt kollage som ett nytt lövverk kring en stam av tradition. Glädje, sorg och människors möten med förändringens kraft genomsyrade föreställningen. I föreställningen var döden en katalysator som skiftar skepnad och gäckar oss strax utanför ögonvrån.Urpremiär på Trädgår’n, Göteborg • Regi: Svante Grogarn
En krogshow kombinerad med matlagning!Urpremiär på Folkteatern, Göteborg • Regi: Niklas Hjulström
Föreställningen innehöll en hel del nyskrivna låtar och egna arrangemang, bl a med musik från Mozart, Titiyo, Everything but the Girl, Bizet, Sting, Di Leva, Billie Holiday, Beatles och Orlando Di Lasso. Larm var tredje delen i den trilogi som startade med föreställningen Fukt (1996) och sedan Tidvill (2000). Föreställningen var uppbyggd kring ett dygn.Konserthuset, Göteborg • Regi: Henric Holmberg
Tolv fullsatta föreställningar där kören medverkade med egna arr av Povels älskade musik.Göteborg
När Amanda firar slås det på stora trumman. 20årsjubileet blev en helgs festival med musikgrupper med Amandaanknytning som uppträdde runt om i hela Göteborg. Själv stod kören på Trädgår’ns scen och gjorde en föreställning med godbitar från åren.Urpremiär på Folkteatern, Göteborg • Regi: Svante Grogarn
Det handlade om telefonlust och klockskräck, om vilsenheten i vår tickande vardag. Finns det en hemlig knapptryckningskombination till sagans telefonväxel? Tryck stjärna och lyssna noga … Tidvill var en resa från myllrande mytisk dåtid till mullrande magisk nutid, med rösterna, rytmerna och ögonblicket i centrum. Om vardagsmagi och vilsenhet i tid och rum.Urpremiär i Annedalskyrkan, Göteborg • Regi: Stina Hedberg
En alternativ decemberföreställning, en livsresa baserad på katolska mässans olika delar. Omtolkad där olika genrer och religioner möttes.Urpremiär på Angereds Nya Teater, Göteborg • Regi: Niklas Hjulström
Fukt startade den trilogi med föreställningar, som sedan kom att innehålla Tidvill (2000) och Larm (2004).Urpremiär på Lundbystrand 141:an, Göteborg
Om staden kontra landet, om drömspår och om att besjunga sitt liv.Hagakyrkan, Göteborg.
En sen, genrelös kyrkoföreställning.Urpremiär på Folkteatern, Göteborg • Regi: Henric Holmberg • Koreografi: Stina Hedberg • Nya texter: Lina Ekdahl
En tjej stämmer träff med en kille, ett år senare gifter hon sig med hans bror! Aspenström skriver om ännu märkligare fenomen: “Ofta gick solen ned medan vi beundrade soluppgången. Ofta började huset brinna medan vi diskuterade försäkringen.” Orden tecknar vår tid på ett märkligt klarsynt vis. Vi ville fundera över tillvarons hack i musikalisk, dansant och dramatisk form.Lilla Teatern, Göteborg
En barnföreställning om en prinsessa som inte kunde skratta.Urpremiär på Göteborgs Arbetarinstitut, Göteborg.
En föreställning inspirerad av en mytologisk ,haitisk gestalt - om döden och livet. För haitierna personifierar Baron Lördag både livet och döden och sambandet dem emellan i dess bokstavliga betydelse. Han dansar den mest erotiska dansen och sår liv men är liksom döden nyckfull och driver gäck med såväl den som livet och människorna. Baron Lördag dyker upp plötsligt, oinbjuden, men står alltid på de svagares sida.Urpremiär på Teaterkompaniet, Göteborg.
Om tillvarons förvåningar och läckage”Stundtals är det så vackert att det får en recensent att bli tårögd” • Göteborgs-Posten
”En musikalisk muskelmassa så trimmad att det värker i huden” • GT
”... den kreativa sångglädjen stillar hungern. Amanda skapar en behaglig mättnad.” • Nummer
”föreställningen var så populär att biljetter på premiären inte gick att få. Nu vet jag varför. Vilken föreställning! Vilka skådespelare och vilka artister!” • Kulturbloggen
"Larm är en stark, innehållsrik och tänkvärd föreställning med själ och hjärta och i första hand en styv kollektiv prestation.” “... spelglädjen och viljan att ge allt genomsyrar Amanda.” • Göteborgs-Posten
“Larm är en lekfull, vass, ömsint och eftertänksam blandning av musikaliska budskap.” • GT
“... det blir en smått fantastisk afton - iscensatt av Henric Holmberg - där Göteborgssymfonikerna och Amanda ger nya perspektiv på Povel från var sitt håll.” • Dagens Nyheter
“Finalnumret - De sista entusiasterna - där Amanda-kören förvandlat sig till några av Povel Ramels mest älskade figurer var - som sagt - magnifikt. Jublet ville inte ta slut.” • Svenska Dagbladet
”Amanda är en kedja utan svaga länkar.” “Jubel för fysiska Amanda” • Svenska Dagbladet
”Amanda är höjden av musikdramatisk oförutsägbarhet. Levande och charmigt.” • Göteborgs-Posten
”Amanda är granne med Gud. En kärlekskraft i vars närhet vi känner oss lite varmare, lite godare och mycket lyckligare. [Den musikaliska blandningen] är lika strålande som de scenografiska idéerna, de svävande småänglarna, körens sätt att ta hand om sin publik, hälsa den välkommen och ta farväl av den. Beröring var ordet. Amanda har gåvan.” • Göteborgs-Posten
”Fukt hålls samman av en grundton. En kluckande, drypande, droppande ton som får oss att känna hur tätt det är mellan tillvarons futtigheter och dess mirakel.” • Dagens Nyheter
”…det är något annat Amanda berättar med sina nakna röster – om kärlek och behov och svek och att pröva och bry sig och aldrig sluta att upptäcka… Publiken älskar Amanda. Det är bra, det är ett tecken på att vi i salongen fortfarande är vid liv.” • GT
”Var och en av sångarna ansvarar för sin koncentration och del av det gemensamma budskapet i varje musikaliskt ögonblick, från det allra sprödaste till det massivaste.” • Göteborgs-Posten
”Det älskvärda byts mot en grimas, och det smärtsamma flyger bort i ett skratt. Helheten är en originell och vinnande musikstund som blir präglad av gruppen Amandas särskilda egenart och integritet.” • Arbetet Ny Tid
“... kort sagt en utomordentligt imponerande och uppiggande, musikaliskt ytterst njutbar och oavbrutet underhållande musikdramatisk föreställning. … Amandas musikaliska glädje och vitalitet är starkt smittsam (eventuella grinollar, som till äventyrs vill fortsätta att ha det småtrist, varnas).” • Piteå-Tidningen
“Riktigt gråtfärdigt blir det när Niklas Hjulström berättar Klas Östergrens text med kören som en himmelsk humla där bakom: den unge som på en offentlig mur klottrade ordet LEV! Vilket nästa dag tvättades bort av myndigheterna. Precis sådana förlösande och omtänksamma sabotage är Amandas kännemärke.” • Dagens Nyheter
“Färgrikedomen i deras framträdande är tvärtom närmast bedövande, brokigheten stor i ett program som förvisso inte undviker nästan chockartade kontraster utan snarare söker opp dem.” • Göteborgs-Posten
“Man inser att man själv har förmågan att öppna luckan i sitt inre, mot sin omvärld. Det fula kan bli vackert beroende på hur man ser det. Det är helt enkelt frågan om att se det stora i det lilla.” • Arbetet
“Superskickligt, fräckt, roligt och övermåttan skickligt av den unga gruppen ... något av det bästa, fräschaste och mest nyskapande som hänt i svenskt musikliv på senare tid.” • Norrbottens-Kuriren
“Uppsättningen var stilren och hade en stark blandning av mycket mörker och några få strimmor ljus.” • Norrländska Socialdemokraten
“Skall jag beskriva Amanda som en perfekt trimmad kör, som en spirituell musikalgrupp eller som en mångbottnad kulturell företeelse?” • Ladis Müller, Körledarkonventet i Växjö 1993
“… en synnerligen fängslande, rolig, omväxlande och inspirerande föreställning.” • Kristianstadsbladet
“Föreställningen är rent ut sagt lysande och bör, trots sina experimentella förutsättningar, ses som ett av de mest väsentliga bidragen till svensk musikteater på många år.” • Expressen
“Ni tror mig inte - men den här kören kan låta lika jaggersk som orfeisk.” “Så lätt, så självklart - som i livet eller i den betydande konsten.” • Dagens Nyheter
“Det som ger Hack en så speciell karaktär är de små kontrapunktiska effekterna: ett leende som leker i mungipan, en lätt distans som inte förtar utan i stället förhöjer allvaret.” • Göteborgs-Posten
“... en mycket vital, välljudande och vacker föreställning full av poesi.” • Borås Tidning
“Den första sångkör jag mött som inte står i givakt och snörper, utan gestaltar musik med kropparnas plastik och fantasi, antingen de väljer hundratals år gammal kyrkomusik eller en låt av Prince.” • Göteborgs-Posten
“... så vidunderligt roligt, gripande, fnissande och oupphörligt påhittigt …” • Dagens Nyheter
“Ensemblen vänder upp och ner på invanda körsångarbegrepp - och ibland rent bokstavligt på medlemmarna - men påhitten känns aldrig ansträngda.” • Göteborgs-Posten
“Det är en varmt humanistisk föreställning med glimten i ögat och åtskillig komik som inte får dölja faktum: Amanda sjunger helt enkelt fantastiskt bra.” • Arbetet
“Och plötsligt brakar tidernas mest okonventionella körkonsert igång.” “... den utmärkta sångstandarden … den fina sceniska närvaron.” • Hallands Nyheter
“Varje liten detalj, varje paus sitter perfekt ...” “Oj vad jag önskar alla detta!” • Dagens Nyheter
“Närmare än i Läckage kan knappast artister och åskådare komma varandra, muren har rämnat …” “ … sångarglädje, uppfinningsrikedom och bra arrangemang.” • Göteborgs-Posten
“Efteråt var publiken helt tagen. Vilken enorm vitalitet och medvetenhet i den här gruppen, där allt material satt utantill!” • Gotlands Allehanda
