Man ser dem ibland
Staffan Löwenadler, 2019
Man ser dem ibland
Om man bara skärper sinnet
De sitter på olika stolar
De är klädda i grått eller obestämbara färger
De ler utan att röra munnen
En del har kommit gående långt bortifrån
Ovanpå vattenytan
En del flyger lugnt bort
Men kommer tillbaka
Om du vill
Det är de som har varit
Och kanske alltid kommer att finnas
Om du vill.
Emellan dem ligger här och var buketter med ängsblommor mitt i vintern
Vallmo, blåklint, förgätmigej… förgätmigej.
En fågel sjunger kanske
Ja, visst sjunger en fågel
Allt det här
Är för din skull
Och du tänker kanske – såhär är det
Precis såhär är det.
En del håller upp handflatorna
Kanske vinkar de
Eller vill röra vid dig
Känner ni varandra?
Ja visst
Plötsligt känner du dig så underligt varm
Det här är alla du älskar och har älskat
Och det sista du ser
Innan de tonar bort
Är kanske bara ett ansikte
Halvt dolt av förgätmigejer